Internet är enormt. Miljontals webbsidor, databaser och servrar körs 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Men det så kallade synliga internet, alltså de webbplatser du hittar med sökmotorer som Google och Yahoo, är bara toppen av isberget. Under ytan lurar den djupa webben, som utgör ungefär 90 procent av alla webbplatser. Som noterats av ZDNet är den här dolda webben i själva verket så stor att det är omöjligt att veta exakt hur många sidor och webbplatser som är aktiva där. Förr var den här webben hackarnas, polisens och brottslingarnas tummelplats. Men med dagens kryptering och inte minst med anonymiseringsprogrammet Tor kan vem som helst dyka ner i djupwebben.

Definitioner av den djupa/mörka webben

Det finns ett antal benämningar på den icke-synliga webben, och om du planerar att gå bortom turiststråken kan du ha nytta av att veta hur de skiljer sig åt. Enligt PC Advisor täcker termen ”Deep Web” alla webbsidor som inte går att hitta med sökmotorer. ”Dark Web” åsyftar i stället webbplatser med ett kriminellt syfte bakom eller med olagligt innehåll samt webbplatser för olagliga varor och tjänster. Med andra ord omfattar den djupa webben allt under ytan som går att öppna med rätt programvara, inklusive den mörka webben. Det finns även en tredje term: ”Dark internet”. Alltså webbplatser och databaser som inte är tillgängliga via allmänna internet-anslutningar, inte ens med Tor. Webbplatser på mörka internet används ofta av företagsansvariga eller forskare som vill skydda känslig information.

Många journalister använder ”Deep Web” och ”Dark Web” (och svenska motsvarigheter) huller om buller, men djupa webben är faktiskt till stora delar harmlös. Bloggutkast, testmiljöer, sidor för bankärenden osv.: alla ingår de i djupa webben – utan att vara ett hot mot vare sig din dator eller cybersäkerheten i stort. Precis som de förklarar på CNN Money kan de stora sökmotorerna liknas vid fiskebåtar som bara kan fånga webbplatser nära ytan. Allt annat – akademiska tidskrifter, privata databaser, olagligt innehåll osv. – är utom räckhåll.

Åtkomst

De flesta som vill använda djupa webben gör det med Tor, en tjänst som föddes i United States Naval Research Laboratory. Tor är ett slags webbläsare, som Firefox och Google Chrome. Den största skillnaden är att med Tor tar man inte den rakaste vägen mellan datorn och de djupa delarna av webben. I stället rör man sig slumpmässigt mellan olika krypterade servrar (noder). Det gör att man kan koppla upp sig mot djupa webben utan att bli spårad eller få sin webbläsarhistorik avslöjad. Tor (och liknande program såsom I2P) används också i själva webbplatserna på djupa webben, för anonymitet. Man kan alltså inte ta reda på vem som driver dem eller var de ligger.

Många användare kör numera Tor på både ”vanliga” webben och djupa webben. Vissa användare vill inte att statliga aktörer eller ens internetleverantören ska veta hur de surfar, medan andra användare helt enkelt inte har något val: i länder med sträng censur måste man ha Tor-klienter och virtuella privata nätverk om man så bara vill gå in på en helt vanlig offentlig webbplats. Samma sak gäller för myndighetsgranskare och andra aktivister som riskerar repressalier om de får sin identitet avslöjad. Visst har anonymiteten en mörk sida: brottslingar och illvilliga hackare föredrar förstås att arbeta i skuggorna.

Bruk och missbruk

Vissa ser djupa webben som en möjlighet att kringgå lokala begränsningar och titta på TV- eller filmtjänster som kanske inte är tillgängliga just där de bor. Andra använder djupa webben för att hämta piratkopierad musik och filmer som ännu inte gått upp på bio. I den mörka delen av webben kan det däremot bli otäckt, sedeslöst eller bara … märkligt. Som man kan läsa i bl.a. The Guardian, säljs kreditkortsuppgifter på mörka webben för tiotalet kronor per datapost – och ZDNet rapporterar att allt från falska medborgarskapsbevis till pass och även beställningsmord går att köpa där om man bara vet var man ska leta. Man kan också kapa personuppgifter och med dem utöva utpressning mot intet ont anande internetanvändare. Ett exempel i närtid är Ashley Madison-hackningen, där mängder av kontodata, bl.a. namn, adresser och telefonnummer, såldes ut på mörka webben. Det bevisar att även om du inte surfar i mörka webben kan du utsättas för utpressning (eller värre) om någon av dina favoritwebbplatser skulle bli hackad.

Illegala droger är en populär handelsvara på mörka webben. Motherboards skribenter har kunnat avslöja att langarna på Sidenvägen (Silk Road) – en kanal som stängts ner, ersatts, stängts ner igen och sedan bytt namn – säljer alla slags droger i valfri mängd till alla som vill köpa. Business Insiders skribenter listar några av alla konstiga saker i djupwebben: Vad sägs om en steriliseringsbyggsats eller ett virtuellt burträskbingo där jägaren avslutade med att ta ett samtal på en betaltelefon i New York vid tre på natten?

Verkliga risker

Både användarna och webbplatsägarna i mörka webben använder krypterings- och anonymiseringsverktyg, så det finns i princip ingen brottsbekämpning där. Detta innebär att allt, även osmakligt och omoraliskt innehåll, går att hitta nere i mörkret. Inte minst kränkande och olaglig pornografi som kan ge men för livet. I en färsk artikel i Wired avslöjar den tidningens reportrar att 80 procent av träffarna på mörka webben leder till barnpornografiska sidor. Här kommer tanken om mörkwebben som en integritetens helgedom på skam. Om du dyker ner i djupwebben bör du se till att framför allt dina barn inte kan använda den enhet där du kör Tor. För visst vill vi väl skydda våra nära och kära mot obscent material? Besök den djupa webben om du är intresserad, men gör dig själv en tjänst: håll barnen borta från djupet, och var försiktig. Det är inte helt lätt att bottna där nere.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av våra webbplatser. Genom att använda och fortsätta navigera på den här webbplatsen godkänner du detta. Om du vill ha mer information om användning av cookies på den här webbplatsen klickar du på Mer information.

Godkänn och stäng